* * *

Palæstina er en myte (Ordene er link til denne side)

Men der findes yderligere et problem med UNRWA. Israelske kilder mener at UNRWA udlåner sine lokaler for forskellige palæstinensiske terrorgrupper at lagre våben i. At UNRWA har stor viden om de forskellige terrorgrupper i lejren, og deres våbenproduktion etc er helt klart. Dette fornægtes givetvis af UNRWA på deres hjemmeside Eftersom UNRWA også ligger bagom en stor del af de palæstinensiske skolebøger, vanskeliggør de at der rettes på noget.

Det faktum at Israel ikke findes på et eneste kort i en eneste palæstinensisk skolebog taler sit tydelige sprog. Det udgør et absolut bindende bevis for at UNRWA ikke er en værdig repræsentant for en international organisation hvis opgave det er at skabe fred og harmoni på jorden. Men at UNRWA i virkeligheden til stor del går de palæstinensiske terrorgruppers ærinder. Verden er fuld af skønne ord, men, som Jesus sagde, På frugten kender man træet.

Er det mærkeligt at Israel er skeptisk overfor FN som mægler? Hvor kan en organisation, som er så ensidig tage skilning for den ene side, og dog gøre gøre krav på at funger som mægler? Sandheden er jo faktisk den, at FN, gennem sit opførsel på det nærmeste totalt har udspillet sin rolle når det gælder at løse Mellem Øst krisen

Et aktuelt eksempel (oktober 2000) på FN:s uretfærdighed når det gælder Israel er den resolution som FN:s kommission for menneskelige rettigheder i Geneve vedtog i forbindelse med det opblomstrende vold i Israel under efteråret 2000. Israel fordømmes der for sit anvendelse af vold samt sine alvorlige og massive krænkelser af det palæstinensiske folks menneskelige rettigheder. Israel fordømmes helt ensidigt og ingen som helst skyld lægges der på palæstinenserne. Resolutionen antoges med røstcifrerne 19 for, 16 imod og 17 undlod at stemme. Mange af de stater som stemte for er diktatur stater eller lande med svag demokrati som; Kina, Cuba, Sudan, Tunesien, Marokko, Indonesien etc. Bland de land som stemte imod resolutionen var næsten samtlige virkelige demokratier, for ex Frankrig, Canada, Norge, Spanien, Storbritannien og USA. Sverige lagde givetvis ned sin stemme (typisk svensk -- pastor Jansson har jo ingen bestemte hensigter om nogenting, kun at ville holde sig vel med alle). 10 af de 19 stater der stemte for resolutionen har selv skarpt været kritiseret af Amnesty International for sin manglende respekt for de menneskelige rettigheder. Som sagt, det er ikke mærkeligt at FN næsten helt har tilsidesat sin neutralitet når det gælder at mægle mellem jøder og palæstinenserne..

På Ekonyheterna i P4 kl 12 den 4/8 2001 var hovednyheden at FN undertrykker de vigtige informationer når det gælder kidnapningen af tre israelske soldater i oktober sidste år (här kan du läsa mer om kidnappningen -- hämtat från CNN samma dag). FN har påstået at man ikke haft information at give til Israel angående denne kidnapning, men nu har det kommet frem at indiske FN-soldater videofilmede de køretøjer som blev anvendt af Hizbollah vid kidnapningen. På denne film ser man blod i så store mængder at det kan mistænkes at de tre jøder allerede var døde. Hizbollagurillaen havde klædt sig ud sig til FN-soldater, med falske uniformer og FN-skilte på køretøjerne, og på sådan en måde narrede de israelerne ind i et baghold. Israel har ikke fået vide nomenting, hvilket må anses være skandaløst (helt i FN:s ånd). I flere måneder har FN fornægtet eksistensen af denne videofilm. FN-ledningen var yderst besværet af sine fejl (fomodentlig var de mere besvärade av själva avslöjandet än av att israelerna lurats) og har lovet at man skal ændre sine rutiner for at forhindre en gentagelse. Man fornægter at de indiske FN-soldater var medhjælpere til Hizbollagurillaen ved kidnapningen af israelerne, hvilket påstået i visse tidsskrifter.

FN-højkvarteret i Jerusalem ligger på en skøn bjergkæde. På dette sted var det formodentlig det ypperstepræstelige råd, som dømte Jesus til døden, en gang trådte. Den kaldes fra gammel tid for det onde råds høj. At FN har sit kontor der, fremstår for mange jøder som mere end en tilfældighed.

Du kan læsa mere om Israel i: Israel saboterer jo fredsprocessen?!

Tillbaka till avsnittet "Irakkriget -- april 2003"
[1] Zionismen er en jødisk bevægelse som startede under 1800-tallet og hvis mål var at det jødiske folk skulle vende tilbage til Israel. Det har ingenting med racisme at gøre. Årsagen til zionismen var derimod racisme. Den fremkom som en nødvendig følge af de stadige forfølgelser af det jødiske folk! [2] Ovanstående är hämtat ur A History of the Jews av Paul Johnson, HarperPerennial, 1987, sid 587 - 579.

Hvem bryder egentlig mod fredsaftalen? (1998) (Ordene er link til Internettet) I henhold til svensk medier bryder Israel bestandigt mod det fredsaftale som ofte kaldes Oslo-aftalen. PLO derimod anses til fulde at opfylde aftalen. At fredsprocessen ikke går fremad, beror således 100 procent på Israels modvilje. Vi skal nu se at dette ikke er sandt, men at det i selve værket er præcis det modsatte.

Hvad har da parterne i konflikten gjort for at opfylde Oslo aftalen?

Israel har:

1. Omgrupperet i Hebron. 2. Løsladt palæstinensiske fanger, hvoraf flere har begået meget grove forbrydelser. 3. Overført økonomiske midler til de palæstinensiske myndigheder. 4. Gennemført den første af tre omgrupperinger på Vestbredden.

Siden har man forhalet visse spørgsmål, eftersom man ikke anser at have fået garantier for landets indre sikkerhed plus at man desuden kræver at palæstinenserne for eks. skal opfylde punkt 7, inden fredsprocessen kan gå videre. Men i princippet har Israel ikke brudt mod noget punkt i Oslo-aftalen. Det omskrevne boligbyggeri i Har Homa, udenfor Jerusalem, bryder ikke mod aftalen. Det handler om at bygge nye lejligheder i det hurtigt voksende Jerusalem. De planerede 2 500 lejligheder kommer at fordeles proportionelt mellem jøder og arabere (70 procent til jøder og 30 procent til araberne, hvilket er proportionerne mellem disse to grupper i Jerusalem). Marken er ikke blevet stjålet fra araberne, hvilket også hævdes i svenske medier. Den ligger heller ikke på arabisk område, men helt indenfor Jerusalems statsgrænser. I virkeligheden er 75 procent af marken blevet exproprierets fra jødiske landlejere og 25 procent fra arabere. En fuldstændig normal procedure som rutinmæssigt bruge i Sverige. Marken købtes til markedspriser. En del markejere, også jøder, protesterede, hvilket også er normalt. Endog om området befinder sig udenfor grænserne fra 1967, så har Israel både Geneve og Haagkonventionen på sin side når de bygger på hvad konventionen kalder annekteret område.

Palæstinenserne:

1. De lovede at holde højst 400 politibetjente i Hebron. De har mindst 1 500 der. For øvrigt har de mangedoblet flere betjente end Oslo aftalen tillader. Desuden ved man at de palæstinensiske myndigheder regelmæssig ansætter terrorister som politibetjente. I henhold til israelske kilder så arbejder for eks. 21 fremtrædende terrorister fra Hamas og Islamisk Jihad indenfor den palæstinensiske politikorps. 2. De lovede at samle ind de illegale våben -- det har de endnu ikke gjort så vidt jeg ved. 3. De lovede at sætte kraftig ind mod terrorister fra Hamas og islamisk Jihad. Dette er ikke blevet gjort. I stedet har man gang på gang løsladt anholdte terrorister (plus terrorister som politibetjente). 4. De har åbnet flere officielle kontorer i Jerusalem -- trods et udtrykkeligt forbud mod dette i aftalen. 5. De palæstinensisske ledere har undgået at fordømme terrorangreb mod Israel på arabiske og i arabiske medier. Man har således fordømt visse terrorangreb på engelsk, for at det skal se godt ud i vestens medier. Men i arabiske medier taler man et helt andet sprog. 6. De lovede at afholde sig fra ophidsende propaganda. I stedet har de spredt antijødisk og antisemitisk propaganda i alletyper af medier, inklusiv officielle palæstinensisk radiokanaler. Den 12/9 1997 hold for eks. Arafats mufti Ikrama Sabri en tale under fredagsbønnen i Al-Aksamoskéen hvor han bl a betegnede USA som en terroriststat og bad til Allah at han skulle knuse Amerika. Han sagde for eks. Oh Allah, knus Amerika, dens agenter og allierede. Allah hejs flaget over Al-Aksamoskéenn, Jerusalem og Palæstina... 7. De lovede allerede i 1993 at ophæve det Palæstinensiske National resolution (der blev godkendt i juli 1968), som taler om at Israel skal udslettes. Denne resolution (som er citeret her i artiklen) er endnu ikke ophævet. Det siges bl a:


Resolutionen taler således klart og tydeligt om Israels udslettelse.

Når det gælder punkt 6 er situationen meget alvorlig. Det er forbavsende (eller nærme betegnende) at svenske medier ikke alle har gjort opmærksom på den grove antisemitiske og anti israelske propaganda i de palæstinensiske medier. Det er sædvane at man til og med åbent fornægter det er sket. Lad mig blot tage nogle eksempler fra den arabiske grundskolebog Vort arabiske sprog:


Den israelske organisation Palæstinensiske Media Watch har indgående kortlagt de læremidler som anvendes i den palæstinensiske undervisning (man har även undersökt, eller kommer att undersöka, syriska, jordanska, egyptiska och israeliska läromedel). Disse rapporter kan du læse ved at trykke her. Man har blandt andet gået igennem 140 lærebøger for klasserne 1 - 12. Når det gælder palæstinensiske læremidler så gengives citat fra 43 lærebøger, der indeholder indslag a historieforfalskning, fornægtelse af Israels ret at eksistere, groft antisemitiske materiale samt politisk og religiøs voldspropaganda. Dette gennemsyrer alle typer af undervisningsmateriale -- sprogbøger (t o m grammatik), historie, samfundskundskab, religion og geografi. På geografilektionerne vises kort, der ikke engang Israel findes med. Og det værste er at alt dette er godkendt og endog anbefalet af den palæstinensiske uddannelsesministerium, og i bøger som delvis er publicerede gennem bistandspenge.


Hvor kan svenske journalister tro at en organisation (PLO) som spreder en sådan propaganda virkelig vil lev i fred side ved side med en jødisk stat? En fred kommer til at være meget usikker. Det bliver som at sidde på en vulkan..... Svenske journalister bidrager stærkt til at modarbejde en ægte fred, gennem sin uærlige måde at skildre konflikten i Mellem Østen. Om man i stedet var så ærlig og sandheds elskende, som man vil gøre gældende at man er, burde man for eks. beskrive tilstanden som den er og sætte pres på palæstinenserne for at få dem til at slutte med dæmonisere jøderne i officielle lærebøger. Jeg er overbevist om at palæstinenserne er yderst følsomme overfor verdensopinionen.

Vi ser således at det store problem i fredsprocessen er palæstinensernes upålidelighed, umedgørlighed og stadige løftebrud. De foretrækker den sædvanlige muslimske fremgangsmåde at endemålet helliger medierne. Aftal med ikke-muslimer kan uden videre ophæves, eftersom de ikke er bindende. Egentlig er det mærkelig at Israel overhovedtaget forhandler med PLO som partner. Jeg mener om ens modstander har besluttet at tilintetgøre den anden part, hvad skal man så forhandle om? Hvorledes tilintetgørelser skal gå til? Eller hvad?

Medierne hævder ofte at palæstinenserne i alle tilfælde nu erkender Israels ret til at eksistere, hvilket betragtes som et stort trin fremad og som man mener beviser palæstinensernes gode vilje og længsel efter rigtig fred. For det første er det meget bemærkelsesværdig at dette skal anses for værd at engang at nævne. Det er vel ganske selvklart at hver form af forhandlinger må bygge på at man idet mindste erkender modpartens ret til at eksistere. For det andet er det desuden ikke sandt. Arafat har visserligen hævdet at man har ændret PLO:s deklaration så at Israels ret til at eksistere garanters. Det er ikke en leg med ord. Så vidt jeg forstår erkender man i dag Israels eksistens (tidligere har man fornægtet at de fandtes en stat som hedder Israel), men man erkender i alle fald ikke Israels ret til at eksistere! Og spørgsmålet er om man overhovedet erkender Israels eksistens

Nu er arabernes umedgørlighed ikke forbavsende. I henhold til den så kaldte Jihad-princip, der formuleres allerede af Muhammed, kan verden deles ind i to områder:

der al-Islam, som er de fredeligste område, kontrolleret af islam. dar al-Harb, som er resten af verden som for øjeblikket kontrolleres af ikke-muslimer. Jihad er den permanente tilstand af krig som råder der dar al-Harb og som kun ophører når verden bøjer sig for islam (du som synes at islam er en sympatisk religion, tænk efter hvad islam indebærer!).I henhold til denne princip er det umuligt at lade et område som en gang hørt til dar al-Islam beherskes af ikke-muslimer. Noget sådant er ikke mindre end en stor bespottelse. Derfor er det fuldstændig utænkelig at Palæstina, som en gang var under islams herredømme, permanent skulle kunne forblive en jødisk stat. Så uanset hvad Arafat og andre arabiske nationer siger, er jeg overbevist om at deres yderste og ikke forhandlingsbare mål, er at udslette staten Israel udslette det jødiske folk, eller i det bedste lade dem lev som anden rangs mennesker i et arabisk Storpalæstina (præcis som jøderne der i dag lever i Syrien og mange andre arabstater).

Israel vil have fred, men ikke for enhver pris. Man kræver garantier for at kunne opretholde sin egen sikkerhed. At give tilbage Galanhøjderne til Syrien for at siden syrerne igen skal kunne beskyde israelske kibbutzer derfra, er givetvis uacceptabelt. Det tragiske er at det palæstinske folk er de store tabere. Gennem at deres ledere, gennem løgnagtig propaganda, har hjernevasket folket til et uforsonligt had mod jøder og i særdeleshed mod Israel, har deres egne ledere bedraget dem. Og gang på gang har palæstinenserne været de store tabere. Under Golfkrigen tog givetvis Arafat umiddelbart stilling for Saddam Hussein, hvilket ledte til at PLO mistede den største del af sine bidrag fra arabstaterne, samt desuden at hundredtusinder palæstinensere blev kastes ud af Kuwait, hvor de tidligere havde været gæstearbejdere. Dette ledte givetvis til en endnu større fattigdom blandt palæstinenserne. Med sådanne ledere behøver man ikke nogen ydre fjender. De palæstinensiske ledere er så forblindede af had og sin egen propaganda, at de hellere lader sit eget folk gå under end at de kan tænke sig at skabe virkelig fred. En fred som skulle blive til velsignelse for både jøder og arabere.
[1] I henhold til en artikel i den kristne ugeblad Magasinet, den 11/9 1998, side 16. Skrev forfatter Stefan Dominique.

insertDateLastMod(); Senast ändrad: 2003 05 17 19:59

Men hvilken ret har araberne og islam til Jerusalem og Israel? (Ordene er link)

Lad os nu vende om på problemstillingen og spørge os selv om hvilken ret araberne har til Israel og Jerusalem. Og speciel

da hvilken tilknytning islam har til Jerusalem, som anses være islams tredje helligste plads efter Mekka och Medina.

Udgangspunktet for muslimernes krav på Jerusalem er sura 17:1 i Koranen. Der står:


Tjeneren i teksten er åbenbarlig Muhammed. Hvad som mens med det aller fjerneste del af templet, eller som det står i en anden oversættelse den mest fjerne bønneplads, er langt fra klart, men i henhold til den islamiske tolkningen så drejer det sig om en plads i Jerusalem. Traditionen siger at Muhammed, under ledelse af englen Gabriel, om natten blev flyttet, ridende på et mytiskt bevingat dur, Burak. Færden gik fra Kaba i Mecka (det fridlysta templet) til al-masdjid al-aksa, dvs det som i dag kalde al-Aksamoskéen i Jerusalem (og som således tolkes som den mest fjerne bønneplads). I den hellige stad, dvs Jerusalem, fik Muhammed træffe Abraham, Moses og Jesus. Derefter klatrede han op på den store sten, som i dag findes indeni Klippedomen (både al-Aksamoskéen og klippedomen ligger på Tempelbjerget). Fra denne sten gjorde Muhammed sin berømte himmelfærd, der han bl a så paradiset och helvede.

Traditionen om Muhammeds himmelskfærd, som jo ikke på nogen måde er beviset gennem de steder i koranen man støder på (det fremgår jo inte ens att det rör sig om Jerusalem), er udgångspunktet for de muslimske krav på Jerusalem. Tidligere mente islams fortolkere at det handlede om en legemlig, fysisk forflyttelse, medens man i den moderne form af islam ofte tolker Muhammeds færd som en åndelig forflyttelse.

Hvorfor forekommer da overhovedtaget Jerusalem i den islamska tradition? Som beskrevet på mine sider om islam, så kom Muhammed allerede tidligt i kontakt med jøderne i Medina og fik et stærkt indtryk af jødedommen. Indledningsvis så bestemte Muhammed at man ved de dagliga bønner skulle være vendt mod Jerusalem. Når det siden viste sig at jøderne i Medina ikke var beredte at konvertere til islam, så ændrede Muhammed bønneretningen til Mekka.

Vi ser således at islam ikke har nogen naturlig tilknytning til Jerusalem. Islams profet (Muhammed) besøgte aldrig denne by. Ikke engang i den tidligere beskrevne himmelskfærd var fysisk i Jerusalem og det er ikke engang et tydeligt koransted man kan støtte sig til der virkelig taler om Jerusalem overhovedtaget. Og nogen anden naturlig tilknytning til Jerusalem har islam ikke på det rent religiøse plan. Det er i og for sig sandt at muslimerne betragter mange af det gamle testamentes profeter etc som hellige, hvilket indirekte giver islam en kobling til Israel. Men i så fald er det helt ulogisk at man da samtidig fornægter jøderne nogen som helst tilknytning til området, med tanke på at det gamle testamente jo er den jødiske religions kilde som en hellig skrift!

Når araberne på 600-tallet indtog Jerusalem, begyndte man at opføre en række bygningsarbejder for at marker byens muslimske tilhørighed. I hele området ser man hvor islam overtog mængder af jødisk og kristne hellige steder og gjort dem til sine egne, gennem at bygge moskéer og mindesmærker. Tanken har formodentlig været at skabe et sikkert islamioniseret præg over hele området. Al-Aksamoskéen på tempelbjerget var for eks. oprindelig en kirke opført af kejser Justinianus. Efter at muslimerne indtog Jerusalem, blev denne kirke gjort om til en moské.

Både kristendom og jødedom har en meget stærkere tilknytning til Jerusalem end hvad islam har. Jerusalem, Davids stad, er så intimt tilknyttet med den jødiske religion at de to er umulige at adskille. Næste år i Jerusalem er blevet udtalt af jøder i alle tider. Jesus virkede for en stor del i Jerusalem og døde og opstod der, hvilket gør at byen også har en meget stor betydning for kristendommen.

Nu er det næppe nogen der fornægter muslimerne ret til at betragte Jerusalem som en hellig by. Absolut ikke! Og i dag har arabere fuld frihed til at besøge sine hellige steder i Israel (till skillnad från när araberna härskade över Jerusalem, da jøderne ikke fik lov at besøga sine hellige steder). Jag skriver således ikke dette for at jeg vil formene muslimerne til deres hellige steder (det spiller ingen rolle om islam har nogen faktisk anknytning til Jerusalem -- hvem som helst har ret alt betrakta vad som helst som heligt utan att det på något sätt är logiskt). Men jeg skriver det før at visa at araberne i dag faktiske hævder at jøderne ikke har nogen som helst tilknytning til byen Jerusalem eller til landet Israel.


Selv Arafat, som påstås at ville have fred med Israel, fornægter jødernes ret til området. I palestinensisk TV sagde han til og med den 18/9 2000 at beslutningen om de hellige pladser i Jerusalem var en muslimsk, kristen og arabisk spørgsmål. Jøderne har således ingen rettigheder overhovedet i Arafats kommende rige. Jeg synes at det er mærkeligt at Israel slet ikke skal være med i forhandlinger under sådanne forholde.

Jeg ledte for en tid siden i min databibel efter ordet Jerusalem i det gamle testamente (vilket är exakt samma sak som judarnas Heliga Skrift). I henhold til mit bibelprogram Online Bible (King James Version plus Revised Standard Version) forekommer ordet Jerusalem 629 gange. Desuden forekommer utallige henvisninger til Jerusalem under andre navne for eks. Zion, Davids stad etc. Det er synligt at man forsøger at hævde at jøderne overhovedtaget ikke har nogen tilknytning til Jerusalem. Specielt om vi betænker at de ældste bibelbøger blev skrevet 1400 f Kr eller tidligere og at der i dag findes bibelske håndskrifter som er dateret til 250 f Kr, samtidig som vi ved at koranen først blev skrevet på 600-tallet e Kr og de ældste koranhåndskrifter som findes er betydelig yngre. I koranen forekommer desuden, så vidt jeg ved, ordet Jerusalem ikke en eneste gang. Muligvis så omtales Jerusalem indirekte i den tidligere citerede suran, men det er ikke engang sikkert at det er Jerusalem som der hentydes til. Arabernes krav på Jerusalem, samtidigt som man fornægter al jødisk tilknytning til byen, fremstår derfor som barnlige og skader blot deres egen sag.





Det er således en myte at der findes et palstinensisk land som har været hjemland för et palæstinensiskt folk.
Hvad som findes er i virkeligheden arabere som bor i Israel og arabere som bor i de omgivende arablande. Desuden findes der et stort arabiske flygtinger et problem, som arabstaterne, af strategiske årsager, vægrer at tage imod -- og som ikke havde været dersom araberne var gået med på FN:s oprindelige delingsforslag for Palæstinemandatet.

I en debatpartikel i Dagens Nyheder den 8/11 2000 skrev folkeretseksperten og journalisten Marie-Hélène Boccara:


Desværre kommer der aldrig til at blive fred i området før araberne viser mere god vilje. At hævde at jøderne ikke har nogen som helst ret til området er tåbelig tale og ligger på samme niveau som dem der fornægter gaskamrene eller plattenslagere. Det er bare dumheder og det gør at man ikke kan tage den som udtaler noget sådant på alvor.

Tilbage til afsnittet "Israel oktober 2000 -- hvad hænder og hvorfor?" Link
Senast ändrad: 2003 05 19 09:44

Israel oktober 2000 -- hvad sker og hvorfor?

Det som foregår just nu i Israel kommer måske til definitivt at stoppe fredsprocessen mellem palæstinensere og isrelerne. I værste fald kan det lede til en ny verdenskrig. Men det kan også lede til at palæstinenserne endelig forstår at de aldrig kan få fred med jøderne om de fortsætter at dæmonisere og hade alt som har med Israel at gøre.

Når jeg under de seneste dage har læst en del af mediernes rapporter fra stridighederne i Israel, bliver jeg så oprørt at det føles som om jeg skulle sprænges indefra. Jag har bl a skrevet til CNN og The Economist og skarpt kritiseraet dem for deres ensidige israelerapportering, som de selv kalder nyheder, men som jeg snarere skulle ville kalla kalder for proarabisk propaganda.

Lad mig beskrive nogle eksempler

1. I mængder af aviser over hele verden har vi fået se et billede tagen af franske fotografer, der forestiller en blodig ung man med en aggressiv israelsk politimand i baggrunden. Billedteksten lyder således: En israelsk politimand og en palæstinenser på Tempelbjerget. Man antyder således at billedet forestiller en stakkels palæstinenser som er blevet brutalt mishandlet af en sadistisk israelsk politimand. Billedet blev publiceret blandt andet i den ansete avis The New York Times. Nogle dage senere fik avisen følgende brev fra Dr Aaron Grossman i Chicago. Han skrev:


Efter at have fået brevet publicet foretog The New York Times en rettelse, hvori man identificerede Tuva Grossman som en amerikansk student i Israel. Samme billede har også været publiceret i et antal store svenske aviser. I en af de store aftenblade lød billedteksten, En ung palæstinenser er truffet af en gummikugle i Jerusalem. Så vidt jeg ved har ingen svensk avis kommen med nogen rettelse..

Dette er blot et eksempel af mange på den fordrejning som nyhedsrapporteringen fra Israel lider under. Man kan synes at normalbegavede journalister, som ser hebræiske bogstaver i baggrunden, burde have reageret. Den som ved det alle mindste om Jerusalem og som kan lidt elementær hebræisk (og det bør de journalister gøre som skriver om Israel, ellers skal de ikke skrive om dette emne), burde let have kunnet indse at billedet umulig kunnet være blevet taget oppe på Tempelbjerget. En sådan fejl, må være gjort med fuldt overlæg. Hadet mod Israel er så stort i dag at der ikke findes nogen grænse for hvilke skammeligheder journalisterne kan gøre sig skyldige til.

Efter oplysninger jeg har fået fra Israel, så betaler den palæstinensiske myndighed familierne 200 dollar for hvert barn som såres og 2000 dollar for hvert barn som dør. Man opfordrer til og med, ja presser, forældre til at lade sine børn deltage i stenkastning og lignende. Det forekommer også at kristne palæstinensere, som ikke vil lade sine børn medvirke i oprøret, mishandles af de palæstinensiske myndigheder.. Nogen påpegede for mig ved et tilfælde at palæstinenserne tydeligvis har genoptaget den urgamle skik at ofre sine børn for at få yndest fra guderne.

I islam betyder et menneskeliv ikke meget. Vi i Vesten har (eller burde i hvert fald have) svært ved at forstå hvorledes et folk kan anvende sine egne børn som skjolde.

I UNT (Uppsala Nya Tidning) kunne man den 26/10 2000 læse et debatindlæg skrevet af fil dr Julian Ilicki. Han sætter der spørgsmål ved mediernes tolkning af hvis fejlen er at freden er sporet ud. Han skriver bl a:


Ilicki fortsætter:




Tunnellen som nævntes før har som sagt været der siden hasmonæernes tid, dvs før Kristus. Hvad der skete 1996 var at en port åbnedes nordud, mod Via Dolorosa, så at turisterne ikke skulle behøve gå tilbage gennem tunnellen samme vej som de kom. Desuden åbnedes denne port efter en overenskomsk med de muslimske myndigheder for Tempelpladsen. Den israelske modydelse var at en muslimsk bønneplads skulle få indrettes i de så kaldte Salomons Stalde. Denne bønneplads indviedes 12/10 1996. Når siden israelerne udnyttede sin del af overenskomsten og åbnede tunnellens nordre port, ja da blev der et palæstinensisk opløb. Spørgsmålet er om der findes en eneste aftale med Israel som palæstinenserne har holdt. Jeg ved ikke om en eneste.

Svenska Dagbladet havde faktisk en artikel der man redegjorde for det hele på en korrekt måde. Men majoriteten af medierne har givet et helt andet billede. Jeg har selv talt med mange mennesker som har sagt således, hjernevaskede af svenske journalister: Hvorfor provokere Israel hele tiden palæstinenserne? Hvorfor skal de absolut bygge en tunnel lige under Klippemoskéen, muslimernes helligste plads? Det er fristende at komma med mod spørgsmålet: Hvorfor skal muslimerne absolut bygge en moské på jødernes alle helligste plads, Tempelbjerget?

I dag taler araberne om at Jerusalem aldrig har været hovedstad i noget jødisk rige og at det jødiske tempel aldrig har stået på Tempelbjerget (Brug dette link her til flere oplysninger.) Til og med Vestens medier er begyndt at tro på denne løgn. I CNN har det for eks. flere gange på det sidste været udtrykt tvivl på at templet virkelig stod på Tempelbjerget. Det skulle ikke undre mig om man om, lad os sige om en ti år eller så, i Vesten, inklusiv Sverige, totalt vil fornægte at der har været en tid med stor udryddelse af jøderne. Snart er jo den sidste overlevende fra koncentrationslejrene død.


(På http://www.rotter.net/israel (som endast verkar fungera med Internet Explorer och inte med Netscape) hittar du bilder och videos som visar på verkligheten bakom det som svenska massmedia så ensidigt skildrar. Man bör lämpligen ha en stark mage för att titta på vissa videoinslag. En video är hämtad från palestinsk TV och visar små söta barn som talar om hur hela Israel skall dränkas i blod.)

Det är nästan otroligt att massmedia så totalt har tagit ställning för den palestinska saken. Man bortser helt från den historiska bakgrunden till konflikten och låter sig styras av känslor. Jag menar att västerländska journalister har en stor skuld till det som idag händer i Israel. Hade dessa t ex i granskande reportage brännmärkt de palestinska läroböckernas hatpropaganda mot Israel och judar och kritiserat de arabiska ledarna, är jag övertygad om att situationen hade varit helt annorlunda. Och de som hade tjänat mest på detta hade varit palestinierna.

Hatet mellan judar och palestinier är givetvis inte ensidigt. Det finns judar som hatar palestinier och illdåd har begåtts av båda sidor under den pågående konflikten. Jag vänder mig inte mot att massmedia rapporterar om israeliska övergrepp (bara det är sant), utan det jag vänder mig mot är att man bara rapporterar om israeliska övergrepp medan man nästan helt förtiger vad den andra sidan gör, plus att man dessutom blåljuger när man talar om att judarna generellt sett begår övervåld mot de stackars oskyldiga palestinierna. En sak är dock säker, hade vi haft ett liknande uppror i ett arabiskt land, så hade det kvävts på några dagar -- till priset av tiotusentals döda (något som t ex hände i Syrien för inte så värst många år sedan). Det faktum att bara ca 600 människor hittills dött (maj 2001), trots extremt våld från palestinsk sida, visar att Israel är en demokrati, till skillnad från sina grannar. Det handlar ju inte om enbart stenkastning, vilket i och för sig kan vara dödande, utan palestinerna har mängder med automatvapen, som bl a Israel försett dem med (avsett för den palestinska motsvarigheten till polis). Som jämförelse kan nämnas att när USA 1993 ingrep i Somalia för att försöka reda upp det kaos som rådde i landet, sköt man vid ett enda tillfälle ihjäl ca 500 civila somalier för att rädda några amerikanska soldater från att lynchas. Hade Israel använt proportionleligt lika mycket våld som FN och USA gjort i liknande situationer, hade antalet dödade palestinier kunnat räknats i tiotusental i stället för i hundratal!

Massmedia avspeglar egentligen ett bakomliggande judehat som idag sprider sig över hela värden. De flesta journalister är alldeles för fega att våga skriva något som inte faller i god jord, så de skriver bara det som de flesta människor vill höra (eller som det står i Bibeln, Klia våra öron med det vi vill höra...).

I Sakarja 12 talas om hur hela världen på vid yttersta tiden skall dra upp mot Israel för att förgöra landet:


Men Sakarja talar också om att Gud skall strida för sitt folk när detta sker:


Vi kan idag se hur judehatet sprider sig som en löpeld i både FN och EU och bland alltfler vanliga människor. Kanske är den tid som Sakarja talar om inte alltför avlägsen. Den dag främmande trupper, från FN, EU etc, marscherar på Jerusalems gator, ja då vet vi att ändens tid, när Jesus kommer tillbaka, är mycket nära förestående. Då har de bibliska profetiorna fullbordats in i minsta detalj. Kanske är det födslovärkarna för den yttersta tiden som vi ser just nu. Världen hatar judarna, inte därför att de är judar, utan därför att de är Guds eget folk.

Islam har inte någon egentlig, ursprunglig anknytning till Jerusalem, medan judendomen är oupplösligt kopplad till Jerusalem (Du kan läsa mer om detta här). Jerusalem har aldrig någonsin varit huvudstad i en arabisk eller muslimsk stat, däremot har Jerusalem under mycket lång tid varit huvudstad i en judisk stat. Att då förmena judarna varje form av rätt och koppling till staden Jerusalem är helt orimligt. Araberna har gång på gång visat sig oförmögna att förvalta staden, genom sitt sätt uppenbara förakt för judendomens heliga platser.

Al-Aksamoskén var från början en bysantinsk (kristen) kyrka som byggdes om till moské av araberna när de på 600-talet intog Jerusalem. Om muslimerna verkligen strävade efter en riktig fred -- dvs inte bara en fred på deras villkor, utan en sann fred som håller att bygga framtiden på -- så skulle de erbjuda judarna att bygga en synagoga på Tempelberget! Om muslimerna verkligen respekterade judendomen så skulle de också respektera judendomens heliga platser och dessutom underlätta för judar att besöka sina heliga platser. Så är det inte och har heller inte varit någon enda gång. Jag har aldrig sett någon svensk journalist påpeka detta.

Det framkommer mycket tydligt gång på gång att inte en enda ledande arabisk eller palestinsk politiker söker verklig och permanent fred med Israel.

Varje arab som verkar för fred med Israel riskerar att mördas. Mängder av statsöverhuvuden, politiker och fredsaktivister har mördats av militanta, muslimska grupper. För att nämna några: 1951 -- kung Abdullah av Jordanien (som försökte åstadkomma fred med Israel och därför betraktades som förrädare), 1958 -- kung Feisal av Irak (vars lik bands fast i en bil och släpades runt på Bagdads gator), 1974 -- kung Feisal av Saudi-Arabien, 1981 -- president Anwar Sadat i Egypten (brottet var att han slutit fred med Israel), 1982 -- Bashir Gemayel i Libanon samt 1983 -- Isam Sartawi som skötte PLO:s kontakter med den israeliska fredsrörelsen. Sedan 1948 har tjugo arabiska statsöverhuvuden eller premiärministrar mördats för sin fredsvilja gentemot Israel eller andra liknande orsaker. Hundratals vanliga palestinier har också torterats och mördats på grund av att de arbetat för fred mellan palestinier och judar. Så det är inte konstigt att de flesta palestinier verkar så fientliga mot Israel. De som innerst inne tror eller har trott på en fredlig samexistens med Israel, är antingen mördade eller vågar inget säga, eftersom de vet att det är samma sak som självmord att erkänna att Israel har rätt att existera (Nu kanske någon invänder att även judiska fredsaktivister mördats, t ex premiärminister Yitzhak Rabin. Visst, jag förnekar inte att det också finns extrema judiska grupper. Skillnaden är dock att dessa har väldigt lite stöd bland Israels befolkning och religiösa ledare.).

Historikern Paul Johnson berättar i sin bok Moderna Tider (se litteraturförteckningen) om hur det under mellankrigstiden i Japan rådde en slags militär anarki. Hemliga grupper, bestående av officerare, mördade alla politiker, journalister och debattörer, som uttryckte kritik mot Japans aggressiva expansionspolitik, och som därför ansågs lida av bristande patriotism. Domstolarna visade i allmänhet stor mildhet mot de få lönnmördare som åkte fast (precis som inom det palestinska självstyret idag). Det fanns till och med långt framskridna planer på att mörda Charlie Chaplin, när denne var på besök i Tokyo och skulle dricka te med premiärministern. Motivet var att detta förhoppningsvis skulle leda till krig med det hatade Amerika. Planerna sattes dock aldrig i verket.

Amiral Yamamoto, den förmodligen mest kompetente av alla de japanska militära ledarna, var strax före kriget tvungen att få ett sjökommande för att undgå att mördas. Orsaken var att han hade uttryckt tvivel på Japans möjligheter att besegra USA i ett utdraget krig. 1940 fick den japanske kejsaren veta att han skulle mördas om han motsatte sig krigspolitiken. Trots att han i japanernas ögon var en gud, drog sig inte militärerna för att mörda honom. Allt för att få sitt efterlängtade krig.

Yamamoto var som sagt den främste av de japanska militärerna och var realist. När han, efter den framgångsrika räden mot Pearl Harbor, gratulerades till sin seger, sa han lakoniskt, Jag är rädd att vi bara väckt den björn som sover. Och hur rätt hade han inte. Några år senare, när USA:s väldiga industri ställt om för att producera vapen i stället för konsumtionsartiklar, producerade t ex en enda flygplansfabrik en B-17 (flygande fästning -- ett avancerat fyrmotorigt bombplan) var 53:e minut dygnet runt. För varje plan som tyskar och japaner sköt ner och varje fartyg som de sänkte, så byggde amerkanarna 10 nya, dvs ju fler som sköts ner eller sänktes, desto fler nya tillkom. Japan hade givetvis ingen som helst chans att hävda sig mot nogenting sådant i ett långt utdraget krig.

Kriget mot USA, och därmed det japanska rikets undergång, var ödesbestämd. Efter det att alla modererande krafter mördats eller skrämts till tystnad, fanns inte längre något som kunde hindra katastrofen. Exakt samma sak pågår idag i arabvärlden, och speciellt då bland palestinierna, där snart alla som vill ha verklig fred med Israel, har likviderats eller inte längre vågar säga något. Jag tvivlar starkt på att det finns något (bortsett från Guds övernaturliga ingripande) som skulle kunna hindra den totalkonfrontation mellan Israel och palestinier/araber, som obevekligt tycks närma sig. Bibeln talar om att alla människor har både goda och onda sidor. En god kultur hjälper människan att bejaka sina goda sidor och att undertrycka sin mörka natur (utan att för den skull krossa människan). Det råder ingen tvekan om att det existerar genuint onda kulturer och ideologier, som förlöser det allra sämsta hos människan. Den japanska bushidokoden, på vilken den japanska mellankrigstidens kultur vilade, var en sådan ondskefull ideologi. Japaner i sig är givetvis inte ondare än några andra människor. Men indoktrinerade till att tro sig själva vara supermänniskor, som inte behövde ta några moraliska hänsyn till andra, lägre stående kulturer, hängav gav man sig åt det mest fruktansvärda barbari, fullt i klass med det värsta som Hitler och Stalin sysslade med (nazism och marxism utgör två ytterligare exempel på ondskefulla ideologier, som tar fram det allra sämsta hos människan). Än idag så hatar de flesta äldre koreaner japanerna för vad de gjorde i Korea före och under andra världskriget.

Lika lite som japaner, tyskar eller ryssar så är palestinier ondare än andra folk (så självklart att det inte borde behöva påpekas), men dessvärre är det palestinska folket tragiska offer för en mörk islamisk kultur. En kultur, som alltmer verkar utvecklas mot det genuint ondskefulla, där hat och vapenmakt är det enda man förstår, och där alla goda krafter mördas eller tvingas till tystnad. Det palestinska folket är de verkliga offren för konflikten i Mellanöstern. Att långsamt förtäras inifrån av sitt eget hat, är förmodligen oerhört mycket värre och nedbrytande än att vara föremålet för detta hat. Och att se sina egna barn berövas sin barndom och bli stenkastare, terrorister och självmordsbombare, (LÆS DENNE ARTIKEL) måste vara en djup tragedi för tiotusentals palestinska föräldrar, och på sätt och vis vara mer nedbrytande än att vara offer för stenkastning och terrordåd (även om det senare inte på något sätt skall förringas).

Enda, jag säger enda, orsaken till att Israel överhuvudtaget finns kvar, är att Israel vunnit alla krig mot arabstaterna. Araberna har således tvingats böja sig inför fakta. På sikt verkar alla ledande araber, inkluderande Arafat, mena att det slutgiltiga målet är statens Israels fullständiga utplånande och upprättandet av en muslimsk stat i hela området. Vad som skall hända med det judiska folket är inte lika klart. Säkert är dock att Adolf Hitlers Mein Kampf är en av de mest populära böckerna i Mellanöstern just nu. En utbredd föreställning bland många palestinier är att Allah låtit judarna återvända till området bara för att araberna skall kunna avsluta det som Hitler påbörjade (att man samtidigt förnekar förintelsen visar hur totalt ologisk man är). Det kan inte uteslutas att ett tänkbart framtida scenario är att araberna försöker att helt utplåna den judiska rasen från jordens yta. Jag undrar om det är det scenariot som svenska journalister längtar efter?! De verkar åtminstone arbeta övertid för att det skall bli en verklighet. Eller kanske är de bara omedvetna och naiva, och dessutom djupt okunniga.

Det finns för övrigt mycket som talar för att det palestinska upproret inte är det spontana, folkliga uppror som massmedia vill ge sken av. Den palestinske kommunikationsministern Imad Faluji berättade, enligt israeliska tidningar, vid ett PLO-möte i det palestinska flyktinglägret Ein Hilwe i södra Libanon den 2/3 2001 om upproret. Han sade där bl a, Det hade planerats sedan ordförande Arafat återvände från Camp David, när han lämnade den amerikanske presidenten och förkastade de amerikanska villkoren. Den officiella palestinska versionen, som till hundra procent köpts av svenska massmedia, är att upproret startade som en följd av det palestinska folkets frustration över de misslyckade fredsförhandlingarna och Sharons besök på Tempelberget.

Det som pågår just nu i Israel är således inte ett palestinskt uppror för att finjustera vilka områden som så småningom skall tillfalla palestinierna eller otålighet och frustration över att fredsuppgörelsen går för långsamt. Det handlar i själva verket om Israels fortsatta existens. Upproret, som alltså initierats av Arafat själv, och till stor del kontrolleras av hamasrörelsen, har som yttersta mål att på sikt utplåna landet Israel och antingen utrota, förtrycka eller fördriva den judiska befolkningen (här verkar arabsidan något delad, men några ytterligare alternativ, förutom dessa tre, verkar inte finnas). Att tro något annat är att vara nästan kriminellt godtrogen.

I Magazinet 41/00 fanns en intervju med en kristen palestinsk kvinna. Hon säger bland annat:


Det enda som kan skapa verklig fred mellan de två folken, är ömsesidig kärlek. Hat kan aldrig lösa några problem, bara skapa nya. En stor del av skulden för att situationen är som den är kan läggas på de arabiska och palestinska ledarna. Kanske kan det tragiska som nu skett leda till att palestinierna vaknar upp och förstår att om de verkligen vill ha fred, så måste de på djupet ändra sin inställning till judarna och till Israel. Och förhoppningsvis kanske också judarna kommer att vakna upp och förstå att man inte kan behandla sin arabiska minoritet och palestinierna som andra rangens medborgare, vilket tyvärr sker alltför ofta.

Du kan läsa mer om Israel i:

Tillbaka till avsnittet "Journalister -- sanningens riddare eller dess förrädare?"

Efter att under första världskriget ha erövrat Palestina från turkarna, tog britterna kontroll över det område som så småningom kom att kallas Palestinamandatet. FN:s föregångare, Nationernas Förbund, uppdrog åt Storbritannien att förvalta detta område. Till en början stödde britterna tanken på att ett judiskt nationalhem skulle upprättas i området i enlighet med Balfourdeklarationens intentioner 1917. Även Nationernas Förbund sympatiserade med tanken på en judisk hemstat och gav Storbritannien i uppdrag att arbeta för att upprätta en sådan. Detta stadfästes vid en konferens i San Remo 1920. De judiska bosättningarna skulle omfatta hela Palestinamandatet motiverat utfrån det judiska folkets historiska rätt till området.



Britterna drabbades emellertid ganska snart av eftertankens kranka blekhet. Drivna av en kombination av arabofili (i England fanns en oerhörd romantisering av araberna, inspirerad bl a av Lawrence av Arabien -- en engelsk officer som slogs tillsammans med beduinerna mot turkarna och nästan ensam erövrade stora delar av Palestina), antisemitism och en önskan att skapa sig fördelar bland de omgivande arabstaterna (den arabiska oljan hade förmodligen stor betydelse för britternas ställningstagande). 1922 minskade man drastiskt det område som skulle tillfalla judarna. 77 % styckades av och kallades till en början Transjordanien. Senare ombildades det till konungariket Jordanien. Tanken var att araber skulle kunna bosätta sig i detta området. I massmedia framställs mellanösternkonflikten ofta som att det sedan tusentals år funnits arabiska stater i området. Sedan skulle plötsligt judarna få ett område som de inte hade någon som helst historisk rätt till. Vi ser att så inte alls är fallet. De flesta av de omgivande arabstaterna är konstlade statsbildningar som inte på något sätt är äldre än tanken på en judisk stat.

Judar fick endast bosätta sig i de 23 återstående procenten av området (kallat Palestina nedan). Även till dessa områden begränsades den judiska invandringen starkt. Före andra världskriget försökte miljoner judar lämna Tyskland och andra nazistkontrollerade länder. Britterna stängde då dörrarna helt till Palestina för judiska flyktingar. Tusentals fartyg med judiska flyktingar fick vända tillbaka till Europa och dessa flyktingar hamnade till största delen i förintelselägren. Även efter andra världskrigets slut hindrade britterna judisk immigration till Palestina. Tusentals judar, som överlevt förintelsen, och sedan försökte ta sig till Palestina hamnade i brittiska koncentrationsläger i Cypern. Detta upphörde givetvis 1948 när staten Israel bildades.



Den 29 november 1947 beslutade FN:s Generalförsamling att en judisk stat skulle bildas i Palestina. Det område som skulle tillfalla judarna hade nu ytterligare minskats. Av de 23% av Palestinamandatet, som britterna låtit judar bosätta sig på, skulle ungefär hälften tillfalla de araber som bodde i området. Av trädet hade det nu blivit en tandpetare.



1948 övergav britterna Palestina. När de drog sig tillbaka överlämnade de alla viktiga militära installationer, samt mängder av både tunga och lätta vapen, till araberna. Den 14 maj 1948 deklarerade staten Israel sin självständighet. Följande dag attackerades man av arméer från sex arabstater. Jordanien invaderade och annekterade Samarien och Judéen samt östra Jerusalem (det som idag kallas Västbanken). Egypten invaderade och ockuperade Gaza. Judar hindrades att besöka sina heliga platser i dessa områden. Västra Muren (Klagomuren -- en av judendomens heligaste platser) gjordes till soptipp och latrin -- man undrar hur svenska massmedia skulle reagera om judarna gjorde om Al Aksamoskén till soptipp.



Då eldupphöravtal ingicks med de arabiska staterna (det handlade således inte om fred utan endast om eldupphör -- än idag råder krigstillstånd mellan Israel och de flesta av de arabiska grannarna), hade Israel erövrat stora områden, som egentligen skulle tillfallit araberna (bl a västra Jerusalem). Å andra sidan hade Egypten och Jordanien lagt beslag på områden, som enligt FN:s delningsplan skulle tillfallit den arabiska befolkningen i Palestina.

De palestinska araberna försökte nu med Arabförbundets hjälp proklamera en palestinsk stat i Västbanken och Gaza. Jordaniens kung Abdullah opponerade sig mot detta och tyckte att dessa områden med all rätt tillhörde Jordanien. Egypten, Syrien och Irak stödde palestiniernas krav, men var inte beredda att starta ett nytt krig, speciellt inte mot ett annat arabland. De palestinska araberna var således flyktingar i sitt eget tilltänkta land. Så egentligen har inte så mycket förändrats för palestinierna sedan 1948.

1967 mobiliserade Egypten, Jordanien och Syrien sina stridskrafter för att angripa Israel och en gång för alla utplåna den judiska staten. Israel slog till först och utplånade på några timmar de arabiska flygvapnen. Under detta krig erövrade Israel Samarien och Judéen samt östra Jerusalem från Jordanien (det är detta som nu kallas Västbanken), Golanhöjderna från Syrien och Sinaihalvön och Gaza från Egypten.

1973 angreps Israel än en gång av Egypten och Syrien. Angreppet skedde på en av Israels mest heliga dagar, försoningsdagen (Yom Kippur). Israel togs helt på sängen och landet har aldrig varit mer nära ett totalt nederlag. Så småningom kom den israeliska krigsmakten igång och det dröjde inte länge förrän isaeliska trupper närmade sig både Kairo och Damaskus. Då ingrep FN (som givetvis i vanlig ordning legat lågt så länge som det gick dåligt för israelerna) och begärde att Israel omedelbart skulle stoppa sin framryckning, vilket Israel också gjorde (Man undrar vad svenska massmedia skulle sagt om Israel angripit ett arabland på någon av muslimernas heliga dagar. USA har ju kritiserats för att man jagar Bin Laden under muslimernas fastemånad Ramadan -- men det är klart, samma regler gäller ju inte för alla, åtminstone inte om USA-hatande och Israelhatande svenska journalister får bestämma.).

Sinaihalvön lämnades tillbaka till Egypten när fred slöts mellan de bägge länderna 1979. Israel har erbjudit Syrien att få tillbaka Golanhöjderna i norr mot fred med detta land. Hittills har dock Syrien avböjt. Till saken hör att Syrien, före 1967, besköt israeliska kibbutzer från de svårintagliga Golanhöjderna. Det är lätt att förstå att Israel inte vill lämna tillbaks dessa om man inte är säker på att få en verklig och trovärdig fred med Syrien. Västbanken är annekterad av Israel och här pågår förhandlingar om hur stora delar av denna som skall tillhöra den framtida palestinska staten. En förutsättning för en sådan stat är att palestinierna ändrar inställning till judarna och bl a erkänner Israels rätt att existera, vilket de de facto fortfarande inte gör. I praktiken erkänner de inte ens att Israel existerar. I palestinska skolböcker kallas Israel Entiteten och är markerad med vitt på kartorna. Det finns inte en enda karta i en enda palestinsk skolbok där Israel finns utsatt. Senast ändrad: 2003 04 30 20:25

Barnoffer i vår tid



Barnoffer är en gammal tradition i länderna runt Medelhavet. Vid ett tillfälle, när Kartago belägrades av en övermäktig fiende, ströp man 500 barn för att blidka gudarna. Den fientliga armén bröt då upp och Kartago räddades så.

Israel, som på biblisk tid omgavs av i huvudsak fiender, var strängt förbjudna att syssla med barnoffer. Bibeln kallar barnoffer för en styggelse. Bland de folk som bodde runt Israel var emellertid barnoffer en normal del av vardagen. Det var t ex vanligt att man offrade sitt förstfödda barn till den eller de avgudar man tillbad. Vid vissa tillfällen påverkades judarna av sina grannar och hemföll åt denna fruktansvärda sedvänja. I 2 Krön 38:3 läser vi t ex om den judiske kung Ahas:


Några verser senare läser vi att Herren gav honom i den arameiske kungens hand. Gud accepterade aldrig att judarna sysslade med barnoffer utan straffade dem omedelbart. Personligen tror jag att orsaken till att Gud fördrev de folk som bodde i Kanaans land, för att låta judarna bo där, var att dessa folk sysslade med barnoffer och därmed drog på sig Guds vrede.

I 2 Kon 3 berättas om hur judarna belägrade Moab och höll på att inta staden. I sin desperation offrade då Moabs kung sin egen son för att rädda sitt land.


Dvs, precis som i fallet Kartago, så tvingades fienderna till reträtt när man offrade barn. På något sätt fungerar det tydligen. Jag förstår inte riktigt hur, eller varför. Hur som helst, palestinierna sysslar idag med en modern form av barnoffer, när de skickar fram sina barn att kasta sten mot judiska soldater, vilka tyvärr tvingas att svara genom att skjuta gummikulor. Kanske har palestiniernas enorma propagandaframgångar en andlig förklaring, på något sätt kopplad till den urgamla traditionen av barnoffer?!


Bilden ovan är hämtad ur Dagens Nyheter den 28/4 2003, kulturdelen, sid 2. Den illustrerar en artikel av Mattias Gardell med titeln I huvudet på en självsprängare. Ord känns överflödiga när man ser en sådan bild. Att förbereda små pojkar, som ingenting begriper, till att drivna av ett bottenlöst hat gentemot alla judar och allt judiskt, spränga sig själva i luften när de blir tonåringar (samtidigt som ledarna, vilka initierar sådant, har miljontals dollar på banken och bor i palats -- som t ex Arafat med sina 300 miljoner dollar, den sjätte rikaste regenten i världen). Ingenting kan berättiga ett folk att behandla sin barn på detta sätt. En kultur som omfattar något sådant framstår för mig som ond och perverterad. Det är för mig obegripligt, jag kan inte fatta detta, att svenska intellektuella betraktar barnoffer som ett utrryck för hjältemod. Mod kanske hos de som spränger sig själva i luften. Ja! Men ynkedom och ondska hos de som av iskalla politiska skäl hjärntvättar barn till att bli självmordsbombare. De spränger sig inte själva i luften. De använder oskyldiga barn som brickor i ett spel. Och här ser vi islam i ett nötskal. Individen betyder inget. Ändamålet helgar medlen. Der kan måske forekomme links 2 gange. Men de er jo hurtig til at slette igen. Tag den nødvendige tid og læs alle links, thi det er jo ikke en ubetydelig sag der belyses.